Vad: Utomhusutställning – unik arkitektur i symbios med Sofieros natur
När: 25 maj – 13 november
Var: På sju platser i parken

Från 25 maj till 13 november kan du ta del av sju unika installationer på utvalda platser – verk som vanligtvis inte går att beskåda i parken och som nu lever i symbios med vår natur, växtlighet och grönska.

Lyfter tankar kring arkitektur.
Installationerna är skapade av några av Sveriges mest framstående arkitektkontor: Karlsson/Lauri, White, Elding Oscarson, Krupinski/Krupinska, Gunilla Svensson/Pernilla Norrman, Horisont och Christian Wilke. Tillsammans lyfter de tankar kring nutidens arkitektur, stadsutveckling, hållbarhet och innovation. Ta en promenad i parken och se hur installationerna ändrar skepnad under säsongens gång.

Välkommen att ta del av denna tillfälliga, unika och spännande utomhusutställning!

Hemliga trädgårdar

Av: Gunilla Svensson och Pernilla Norrman
Foto: Mads Frederik

Med fin förankring i den helsingborgska tegeltraditionen har keramikern Pernilla Norrman och arkitekten Gunilla Svenssons murar en självklar plats invid en av parkens gamla murar. Den omkringliggande skogens rufsiga grönska förstärker de stringenta murväggarna i rödbruna nyanser.

”Vårt tegelkoncept Trapell kommer i tre format som möjliggör helt nya typer av skiftgångar och mönster i murade ytor. Det blir både vackert, spännande och väcker entusiasm.”

Murarna är placerade så att de bildar mindre rum i det stora rummet. Bakom varje murhörn döljer sig växtbäddar av cortenstål, hemliga trädgårdar! Murarna med sina trädgårdar är en blinkning till två starka kvinnor som verkade under förra sekelskiftet: den svenska kronprinsessan Margareta och den brittiska författaren Frances Hodgson Burnett, vars klassiker ”Den hemliga trädgården” har älskats och älskas av läsare i alla åldrar.

Tack till Sten K Johnsons stiftelse, Horns tegelbruk, Weber, Arkitekturskolan i Lund, Linus Mannervik, Julia Madsen samt Finn och Elias Werne.

gunillasvensson.se
pernillanorrman.se
@trapelltegel

Betraktelser vid vatten

Av: White Arkitekter
Foto: Mads Frederik

”Vild, vacker och stilla bildar den här platsen ett ombonat rum samtidigt som den öppnar upp mot havet och ljuset. Den lätta träkonstruktionen ger en bild av att verket är något tillfälligt, placerat på en plats som är stark och beständig.

Vi har utgått från den gränszon som vi arkitekter ofta undersöker i vårt dagliga arbete. Då pendlar vi mellan att betrakta det vi gör och empatiskt tänka oss in i platsen vi skapar. Det gör vi genom tankekraft men också genom att jobba med modeller. Precis som vi, är det många som lockas av modeller och miniatyrer. De är svåra att värja sig emot och väcker vår fantasi.

En modell kan även bli ett sceneri och för att förstärka det befolkas vår skulptur med 3D-printade plastmodeller av oss som jobbar på kontoret. Figurerna, som är i skala 1:10, gör att man ännu lättare kan tänka sig in i hur det skulle vara att själv vara där på bryggan.

Vi hoppas att du vill stanna upp en stund och fantisera om att du själv är en del av verket. Att vara delaktig, det är vad arkitektur handlar om.”

Tack till Fred Duthy för modellarbete; Gustav Skarin för scanning och Cameron Bray (UK) för ljudinstallation.

whitearkitekter.se
@whitearkitekter

Paviljong Reträtt

Av: Krupinski/Krupinska
Foto: Mads Frederik

Sofieros slottsträdgård uppmärksammas ofta både i Sverige och internationellt för sin rika växtlighet och blomstrande skönhet. Utöver vegetationen finns många permanenta konstinstallationer av hög kvalitet. Men parken och trädgården rymmer även mycket annat, varav en del är sådant som distraherar (och sällan används). Sammantaget fann vi det svårt att motivera ytterligare tillägg och valde därför istället att ta bort, eller dölja, det som finns för att än tydligare förstärka upplevelsen av naturen.

Som arkitekt har man ansvaret, mot beställare och allmänhet, att vara kritisk och ställa sig frågande till varje projekt. Vad tillför en byggnad (eller installation)? Behövs den? Vad är den värd? För ett samhälle med ökad medvetenhet kring resursanvändning finns det inget självändamål i att bygga.

Stort tack till Artillerimuseet i Kristianstad och Hässleholms Museum för lån av kamouflagenät.

kkark.com
@krupinskikrupinska

Atrium 126

Av: Christian Wilke, nyfiken arkitekt verksam i alla skalor
Foto: Mads Frederik

”Atriumet som rum fascinerar. Det är en skyddad och privat sfär som tänjer på begreppen ”Ute” och ”Inne”. Verket undersöker förhållandet mellan insida och utsida, öppet och stängt, privat och publikt, natur och civilisation. I ”Atrium 126” inhägnas cirka 126 kubikmeter, vilket motsvarar byggnadsvolymen per capita i Sverige. Så här mycket har vi alla lånat från naturen och gjort till vårt. Under utställningstiden är tanken att göra denna volym otillgänglig för människan.

Skyddet som det slutna rummet ger, privatiseringen, gör att markplätten får ett annat värde. Världen där innanför blir exklusiv, privat och intim. Men den blir också otillgänglig för den som står utanför. Jag hoppas att verket ska utmana betraktarens fantasi och nyfikenhet och väcka frågor som: Vad finns där inne? Varför? Hur kan en fysisk begränsning påverka upplevelsen av utanförskap och innanförskap? Och så är jag nyfiken på vad som hänt med naturen i det förslutna rummet när vi öppnar det igen.”

Sponsor: Hornbach.

ciffen.webnode.se
@ciffen21

Förändring är det enda konstanta

Av: Horisont Arkitekter
Foto: Mads Frederik

”Allting förändras, ingenting består”, ska Pythagoras ha sagt redan för 2 500 år sen. En arkitekt arbetar med konstanta förändringar. Genom att tillföra ett statiskt objekt uppstår en förvandling på en plats som tidigare var något annat. Kanske skapas skugga, kanske når regnet marken på en annan plats än tidigare, kanske stoppas vinden.

Den här platsen är väldigt dramatisk. Man kan närma sig den från olika väderstreck och då få helt olika upplevelser. Platsen öppnar sig mot havet och är ofta utsatt för blåst. Det har gjort arbetet mer utmanande för oss.

För oss som arkitekter har det varit spännande att skapa något som inte ska vara beständigt. Ballongen lär ju förändras med tiden. Den blir kanske smutsig, kanske klibbar nedfallna löv fast på den. Och förr eller senare går den troligtvis sönder. Ballongen är fäst till ett rör till marken, som när den rör sig genererar ett ljus. Går ballongen sönder släcks ljuset. Då är allting slut. Ett system är bara så starkt som den svagaste länken. Allting hänger ihop.”

horisont.se
@horisontarkitekter

Rödluvan

Av: Karlsson/Lauri
Foto: Mads Frederik

Ett stråk av rött i skogen. En slingrande vägg i backen upp från rhododendronravinen.

I sig är en vägg ett konstgjort föremål i naturen, precis som allt byggande. Men denna vägg omfamnar naturen, anpassar sig efter och för en dialog med, i stället för att skapa en skarp gräns. Den är ett byggande på naturens villkor där så liten påverkan som möjligt är viktigt, samtidigt som platsen, dess växtlighet och förutsättningar, används närsynt för att forma de rum som behövs.

Väggen är byggd av plywood och konstruktionen gör den självstabiliserande. Den 50 meter långa väggen tål att utforska på nära håll och den kan lätt monteras ner utan att lämna några spår efter sig. Den faluröda färgen blir en skarp kontrast till den mjuka rörelse som väggen formar. Färgen refererar också till ett traditionellt byggande i det svenska landskapet. Alla dessa torp och gårdar byggda i samförstånd med naturen.

Sponsorer: Swescan, Falu Rödfärg och Bauhaus.

karlssonlauri.se
@karlssonlauriark

Picnic or No Picnic

Av: Elding Oscarson
Foto: Mads Frederik

13 meter långt och 80 centimeter där det är som bredast tar bordet plats mitt i grönskan. Tillverkad av en enda ramsågad planka av Douglasgran (det är inget litet träd!) har det fått sin självklara placering på den stora gräsplanen med lövträden som fond. För den som vänder näsan mot sydväst öppnar sig en glimt av Öresund.

”Vi vill ge känslan av att bord och bänkar svävar över marken. Därför är infästningen i marken dold och benen rostfria och polerade, vilket tar upp färgerna i marken och gräset runtomkring.

Med det här bordet skapar vi något som har en mening, som känns inkluderande och relevant. Det är en möbel, scen eller läktare att samlas kring och använda. Du väljer hur: tillsammans med andra eller i stillhet i en egen ände.

Efter pandemin kan vi äntligen träffas på riktigt, möta nya roliga människor. Duka upp för fest eller aktivitet. Eller bara njuta tillsammans! Det är stort.”

Tack till Dinesen, Anbulten, Stena Stål, Sluta gräv samt Sofiero slott och slottsträdgård.

eldingoscarson.se
@eldingoscarson